Många leenden hos Västerhaninge Kaizen Aikidoklubb

Det är julaftonsvecka. I Stockholm såg det länge ut att bli en vit jul, där snön och minusgrader har präglat vintervädret så här långt. Men den här måndagskvällen är det tö. Kvar av det vita landskapet finns på sina håll bara sorgsen genomskinlig is kvar. Om ens det.

Det är sista träningen med gänget innan jul för Västerhaninge Kaizen Aikidoklubb. En liten klubb i sammanhanget, men med stor och ihållande värme där det här passet präglas av lika mycket skratt som teknikträning.

Träningen sker i en fin källarlokal i Ribby Sporthall, bara ett aikidokast från Västerhaninges centrum. Lokalen är budoanpassad och kommunen stod för nya mattor för ett par månader sedan för den drygt 100 kvadratmeter stora träningsytan

Klubben startades för snart fyra år sedan genom Andreas Falk, som tror att Kaizen har en bra grund att växa på.

– Jag har tränat aikido i snart 35 år. Jag började träna i Brandbergen och kände efter drygt 30 år att jag gärna ville starta en ny förening i Västerhaninge dit jag då nyss flyttat. Vi blev fyra som drog igång tillsammans. Efter några år igång nu är vi på grund av pandemin fortfarande ganska få tränande, men gänget som tränar är en himla fin kärna som vill verkligen utvecklas tillsammans, både som individer och som idrottare.

“Jag försöker se alla”

På mattan den här kvällen tränar fyra personer. Mamma Kerstin och dottern Karolina, Erol och Anna-Karin. Samtliga är relativt nya inom aikidon, men har blivit ett tajt träningsgäng.

Kerstin menar att det är givande och roligt att kunna träna ihop med sin dotter och att deras familjeroller suddas ut lite på träningarna.

Anna-Karin och Erol säger båda att aikidon är en bra och rolig träning och att klubben betyder mycket. Som exempel lyfts att en medlem, som inte är på mattan just ikväll, pendlar en timme enkel väg till varje pass.

Andreas Falk berättar att just det sociala är väldigt viktigt i hans ledarskap och i klubben.

– Jag försöker se alla och hjälpa dem där de befinner sig i sin egna utveckling. Vi har velat bygga en inkluderande, öppen och välkomnande klubb där alla ser och hjälper varandra.

“Ordnat träffar utan träning”

När träningspasset är över har Andreas Falk ordnat med avslutningsfika: lussebullar, pepparkakor, frukt, te och julmust. När julfikat är över och lokalen ska släckas ned för den här terminen säger han:

– Sånt här vill vi göra mer av. Att umgås lite utanför mattan också är viktigt för att kunna växa, både som grupp och som individer. Vi har exempelvis ordnat träffar utan träning, där vi tillsammans tittar på aikidofilmer, fikar och pratar om aikidons historia och utveckling i olika stilar, och om kampkonst i allmänhet. Så fångar vi upp både det sociala, aikidoteori och samtal om japansk kultur och annat, på ett sätt som ger omväxling.

Andreas ler. Det gör han ofta.
Och det verkar som att det leendet smittar av sig.

Text och foto: Jonathan Broberg